En ljusande debut

Sunday, April 27. 2008


Ut ur skuggan
Jessica Kolterjahn
Månpocket 2007 (Forum 2007)
257 s.


En sak som jag lovade mig själv när jag var i Göteborg var att läsa och skriva mer på svenska och nu är det dags att hålla detta löfte. Bland de svenska titlarna som fick följa med när jag åkte tillbacka till Tyskland har jag valt Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn som första lektyr och den har visat sig vara en mycket trevlig överraskning.

Denna debutroman handlar om Agnes, en ung flicka som växer upp i en överklassfamilj i Stockholm under 1920- och 1930-talen. Pengar finns nog och hon vet redan som tonåring att hon aldrig kommer att få bry sig om livets praktiska aspekter men hon förstår också att det inte är möjligt för henne att till ex. studera, även om hon är intelligent, bara för att hon är en tjej. Hennes längtan efter frihet passar helt enkelt inte till hennes miljös regler och dessutom visar sig hennes föräldrar vara inte särskilt kärleksfulla mot sina barn – hon har en äldre bror, Carl-Henrik, och senare får hon också en mycket yngre syster, Ellen. Den enda som står vid hennes sida är hennes morfar som, han själv en passionerad fotograf, ger henne en liten kamera, en Leica, i födelsedagspresent när hon fyller sjutton. Den blir utlösaren till Agnes utveckling: i själva verket som hon nu iakttager världen genom kameran och leter efter ljuset, börjar hon ifrågasätta samhällets regler och uppfatningen hon själv hade av dem och av världen. Hon får även jobba i en fotoateljén och, nästan vuxen nu, får följa med sin bror och sin far till en hel del möten och fester. Vid ett visst tillfälle lärer hon känna Claire, en mycket fascinerande kvinna, som snart blir hennes livs stora kärlek. Men en sån kärlekshistoria kan inte accepteras av hennes familj eller av samhället som försöker att krossa den. För Agnes följer flera år som präglas av smärta, längtan och osäkerhet, även ett äktenskap, men hon har valt att gå sin egen väg och förblir trogen mot sitt beslut. Vad som händer i slutet av romanen ska jag naturligtvis inte berättar för er ;-).

Jag är väldigt förtjust i den där roman. Den är jätte snyggt skriven i ett enkelt och elegant språk som står till tjänst av en finkänslig och subtil berättelse. Det sägs aldrig för mycket, blir aldrig överdrivet men är ändå intensivt. Men inte bara språket utan också romanens uppbyggnad fungerar jätte bra. Kapiteln är ganska korta och består av flera avsnitter var som verkar som snapshots. Berättelsen är ändå flytande så att hela romanen liknar ett skickligt arrangerat fotoalbum. Att fotografin-motivet också används på det formella planet och att det fungerar så bra, tycker jag, är väldigt imponerande.

Historien själv är mycket intressant – att påstå att det är spännande i ordets egentliga bemärkelse vore kanske fel, hellre förtjusande, men jag kunde i alla fall inte läga ifrån mig boken – vad som beror på teman själva – ett kvinnoöde (eller flera egentligen) under 20- och 30-talen, sexuell frigörelse och deras behandling genom fotografimotivet – å ena sidan och på en bra karakterisering å andra sidan. Dessutom fungerar Agnes mycket subjektiva jag-berättelse särskilt bra då bara de stora ekonomiska och historiska händelserna och andra tidsmarkörerna som verkligen har någon betydelse för karaktärerna och historien nämdes i boken – Kreuger-kraschen, nationalsocialismen... Eftersom Agnes är så ung och inte har någon aning om politik eller ekonomi verkar det naturligare och i alla fall konsekventare så än om det hade varit ett slags historiekurs.

Hos Tekoppen diskuterade vi för ett tag sen om relevansen av namnens etymologi för berättelsen. Även om jag inte håller med SvD:s recensent som verkar tycka att de är det viktigaste i romanen tycker jag att det inte är någon slump heller om Claire och Agnes heter så. Claire betyder ju ljus och hon blir faktiskt associerad med ljuset hela tiden så att fotografimotivet används i själva verket på ett plan till. Och Agnes betyder ren och kallas ren av Claire, till och med "det renaste som finns i mitt liv", vilket passar utmärkt till renhetsmotivet som återkommer flera gånger i samband med sexualitet och kärlek/hat. Dessutom kan det väl anses en anspelning på Agnes von Krusenstjerna.

Som sagt är jag helt förtjust i Jessica Kolterjahns debutroman och jag hoppas att hon snart kommer med en annan bok.

Calliope och Erika tycker också om romanen.

Ut ur skuggan publiceras av Forum och Månpocket.






Trackbacks


Trackback specific URI for this entry
    No Trackbacks

Comments


    #1 Tekoppen on 04/27/08 at 07:07 PM
    Vilken fin recension! Även om språket är väldigt säreget och ibland svårt att förstå så skiner din intelligens och kärlek till litteratur verkligen igenom varje ord. Jag tycker att ordet som du uppfunnit, ljusande, är en alldeles lysande beskrivning av boken. Jag förstår precis vad du menar även om det är ett helt nytt ord.

    Kul att få läsa din recension, jag ska länka till den från mitt blogginlägg.

    Allt gott - Tekoppen
    #1.1 Niessu on 04/27/08 at 07:29 PM
    Hej Tekoppen! Tack för din kommentar. Så dum är jag, jag menar naturligtvis lysande och inte ljusande (det kändes faktiskt inte riktigt men jag var väl för trött för att komma ihåg det rätta ordet ;-)). Fast jag vet inte om jag skulle ändra det eller inte. Jag brukar uppfinna nya ord på franska och tyska hela tiden. Jag kan väl ochså göra det på svenska ;-).
    Och vad tyckte du som var svårt att förstå? Det är ju mitt största problem med svenska recensioner: jag har ingen hemma som kan rätta dem precis när jag skulle behöva det (jag kunde kanske fråga min lärarinna i morgon) och det kan alltid hända att jag skriver något som bara jag kan förstå ;-).
    #2 Tekoppen on 05/04/08 at 07:14 PM
    Ändra INTE ljusande! Det är ett lysande ord :-D

    Vad som slår mig är att du skriver på svenska så som jag skriver på engelska. Ganska gammaldags och formellt, där du själv skiner igenom mer än om du visste exakt vad saker brukar heta. Jag tycker att det är ett stort privilegium att få läsa en icke-rättad recension, just för att den blir mer "personlig" - jag får en aning om ditt sätt att tänka. Man rättar ofta alldeles för mycket. Det är de oslipade texterna som ger starkast intryck, de som inte är polerade till perfektion eller skrivna konventionellt snarare än originellt.
    #3 Tekoppen on 05/04/08 at 07:16 PM
    Jag menar alltså, att vi båda - fast på olika språk - har en tendens att kunna väldigt komplicerade ord, som väldigt få av de som pratar språket flytande faktiskt använder.

Add Comment

Enclosing asterisks marks text as bold (*word*), underscore are made via _word_.
Standard emoticons like :-) and ;-) are converted to images.

To prevent automated Bots from commentspamming, please enter the string you see in the image below in the appropriate input box. Your comment will only be submitted if the strings match. Please ensure that your browser supports and accepts cookies, or your comment cannot be verified correctly.
CAPTCHA